yooursofine

Det här med att flyga brukar ju vara så himla smidigt! Man bara lämnar in sin väska och sätter sig på planet och lutar sig tillbaka. Men nu dröjer det innan jag flyger igen. Jag har haft två äckliga flygresor nu så ni anar inte. När mamma och jag bokade våra biljetter så gjorde vi det genom att ringa tricket för att inte riskera att man klickar fel på datorn. Nu ska vi klaga skiten ur dem.
När vi åkte till Kanada så skulle vi hämta ut våra biljetter så tittade dem konstigt på dem och sa, ni har båda plats 31K när vi flyger Heathrow- Toronto. I London sen så hade inte jag någon plats förrän dem boardade så jag och mamma satt på olika platser först, tills jag flörtade med mannen jämte mig. Sen var det oväder i Kanada (vilket inte är tickets fel men som bidrog till en äcklig resa). Så vi cirkulerade i luften en timma innan vi fick landa i Buffalo. Min första vistelse i USA blev 4h i en flygplansstol innan vi flög en omväg till Toronto. I Toronto väntade vi på våra väskor som va kvar i London så vi blev utan saker i två dygn. Jag och mamma tänkte att efter en sån skitflygning måste hem gå bra...eller?
Våra biljetter var stand by när vi fick dem och planet var överbokat. Vad är det man betalar för när man reser? En sittplats kanske!? Men vi hade tur, två passagerare dök inte upp och paret som skulle fått dem platserna ville hellre ha 500-dollar ersättningen. Eftersom planet redan var försenat fick vi springa på planet som flög oss direkt till Köpenhamn. Sen väntar vi på våra väskor och nej dem var ju också stand by, dem blev kvar i Toronto. Vi får dem på torsdag. Jag får tänka positivt, jag får fräsch hy nu när jag inte har smink och kläder jag egentligen inte gillar kommer till användning... Åh snälla bli torsdag!

 

Här är bild på rutten vi flög till Kanada. Den lilla öglan ringar in staden jag gick i skolan. So close!

Jag har ju glömt skriva om hur det var att hoppa fallskärm! Efter att ha skrivit min namnteckning på tusen ställen i ett häfte där jag lovade att inte stämma stället om jag dog, och en snabb övning i ett låtsasplan så var det bara att köra.
Det var det sjukaste jag gjort men fy fan va häftigt och roligt det var. Jag rekommenderar det starkt! Jag trodde att jag skulle vara rädd men endast sekunden dem öppnade dörren i planet och jag såg 3000m rakt neråt jämte mig, då bultade hjärtat extra hårt. Men så fort fötterna var på plattformen utanför planet gungade man bara framåt, bakåt och sen ut. Jag såg så långt och det var soligt (men svinkallt när luften slog mot en). Alla har någon gång undrat hur dem fluffiga kritvita tussarna på himlen känns att röra vid, i know! Jag flög igenom ett på min färd mot marken. Men det mina vänner tänker jag inte spoila hur det var, upplev det!
Hela färden med fallskärmen ute var också fantastiskt. Jag fick styra lite höger och lite vänster och så gjorde vi spirals. Ni hör på namnet hur det ser ut, en fin snurr (x6),jeeze va det snurrade i pallet. Jag gjorde det två gånger och det tog nog 30 min efter att jag landat för det att försvinna, men så värt det. Fridfullt och fint singlade vi genom luften innan en smidig landning på rumpan. Gud va jag vill göra det igen!